Vi tog bilen och åkte en sväng efter lunchen. Syftet var att brainstorma idéer, med det konkreta målet ”Skaffa anteckningsbok”.
Det slutade med två anteckningsböcker, två pennor och en oväntad ny kontakt. Och tre personer på bra humör.
Ända sedan vi gick i startartankar för Year Zero har drivet legat mycket i det spontana. Så fort vi slutar vara så förbaskat strategiska går allting så mycket lättare. Det är bättre att världen får se våra verkliga personligheter, i all sin prakt, galenskap och särart – än att vi planerar varje litet steg och försöker vara korrekta, till lags och som vi tror att andra vill att vi ska vara. Läxan har lärts för länge sedan på det privata planet, men som företagare är det lätt att falla in i det där konstgjorda.
Tisdag lunch satt vi, Forslund och Erixon, och pratade om det där med att vara genuin. Och att man alltid vinner på att vara sig själv, även fast det ibland kan provocera. När sanningen ska fram är det ju motsatsen som provocerar oss, så varför inte istället vara som vi själva vill att andra ska vara mot oss; ärliga, raka och smått burdusa? Diskussionen gav inspiration, och vi beslutade att åka till Djura (ligger i Leksand, mot Gagnef). Vi har varit där förut på våra ”på måfå”-färder, och det är något med bygden som känns behagligt. Som om vi bott där förut och återvänder, trots att så inte är fallet.
Vi parkerade utanför Djura kyrka. Noterade efternamnet Forslund på en gravsten, och funderade lite kring om det kan vara en släkting till Dan. Vi var på jakt efter anteckningsblock, och hade satt som regel för oss själva att det måste införskaffas i Djura. Hajade till utanför en stor byggnad med skyltar om foto. Inombords såg vi bilder av en åldrig fotograf med gammal cool utrustning, poffande blixtar och annat som inte hör den digitala eran till. Noterade även ihoprullade papper som stod i en korg och tänkte ”papper – anteckningsbok”. Vi knackade på.
Linda Gimle kom och öppnade. Hon såg lite förvånad ut, men välkomnade oss in till vad som inte var någon fotoateljé – utan ett bokbinderi och tryckeri. Där finns också en butiksdel för papper, pennor, kort och annat. Byggnaden visade sig vara en gammal lanthandel, som numera är hemvist för Djura Bok & Pappersverkstad som Linda driver ihop med maken Odd Gimle.
Linda Gimle, Djura Bok & Pappersverkstad, framför en vikmaskin
Vi hade ett trevligt samtal, om deras verksamhet och vår egen. Linda visade oss runt. Vi fick se tryckutrustning som den såg ut förr: lådor med gjutna typer, tunga vikmaskiner och utrustning för tryck som är långt ifrån den datoriserade moderna variant vi är vana vid. Linda berättade att de förstärkt golvet, då en av maskinerna väger ett ton.
Vi diskuterade det här med företagande och landsbygd, om självbestämmande och lugn och ro. Värdefulla tips utbyttes. Vi skiljdes åt med humör och inspiration på topp. Förhoppningsvis får vi tillfälle att göra något tillsammans med Linda och Odd framöver.
I bilen på väg hem enades Forslund och Erixon om att göra en vana av det här med ”på måfå”-färder.
